Känslor?
Fick ett mail om vad jag känner för den mannen som smittade mig och om hur jag mår rent mentalt idag. Frågeställaren hade läst Walter Heidkampfl bogg på röda bandet.
Rent allmänt är jag väldigt kluven måste jag säga. När man inte VET att man är HIV positiv är det självklart inte lätt att skydda sin partner. Men om man lever ett liv där man utsätter sig för risken tycker jag nog att man har ett ansvar ändå!
Så här var/är det i mitt fall; Den mannen som smittade mig visste inte heller om att han var smittad. MEN, vad han inte berättade var att hans föredetta var sprutnarkoman. Så JAG tycker nog att han borde ha testat sig innan han valde att ha oskyddad sex med en annan kvinna, eller åtminstone berättat det för mig så jag kunde ha tagit ställning. Sen är det ju mitt ansvar att skydda mig också såklart... Jag har verkligen inte NÅGRA känslor för honom, han är mig totalt likgiltig. (Ni vet väl att motsatsen till kärlek är inte hat utan likgiltighet.) Jag vet inte hur jag skulle reagera om jag såg honom iofs, kanske har jag ett gömt hat som skulle komma upp till ytan?! Jag har än så länge lyckats att inte ens se honom trots att vi bor i samma stad.
Rent mentalt mår jag bra. Jag har självklart mina ups and downs som alla andra, men jag har alltid varit en mentalt stark person och jag har bestämt mig för att min sjukdom ska inte få påverka mitt välbefinnande mer än nödvändigt. Jag går inte runt och tänker på att jag är HIV positiv längre, det kommer upp i en del situationer, som när jag slår mig och börjar blöda osv. Det jobbigaste med min sjukdom just nu är att försöka att bli gravid. Om det vore mannen som var HIV positiv vore det enklare då man får hjälp med att tvätta spermier och göra insemination. Eftersom det är jag som är sjuk får vi fixa det själva hemma och det är inte så lätt att bli gravid genom heminsemination. Så, ja, det mår jag väldigt dåligt över, det är min stora sorg om jag inte får barn, men det hade det varit även om jag var frisk...
Over and out, nu ska jag köra trimmer i trädgårdsdjungeln:)
SEMESTER!!!!
Så underbart, nu har jag gjort min sista natt på en hel månad! Hoppas det vackra vädret håller i sig. Ska tillbringa 3 veckor hos min älskade mamma och bara koppla av all stress. Eller, nja, ska ju fira min 40 årsdag med kalas också, så lite pyssel blir det nog:). Min underbara syster har varit och köpt stolpar så att jag kan fixa till en hage och ta med mig hästen på semester, ibland är dom bra att ha syskonen:D
over and out
A
Ensam?
Har varit bortrest, därför har bloggen legat på is ett tag. Kommer vara borta hela juli också SEMESTER!!!! :)
Det jag saknat mest av allt i "mitt liv som hiv positiv" är någon i samma situation att prata med. Visst, det finns Noaks Ark även där jag bor, men jag vill inte sitta i en grupp, jag skulle helst bara ha någon att dryfta mina tankar och funderingar med. Sen önskar jag också att det fanns mer parterapi att tillgå över HELA landet. Vi har gått på KBT, men det är inte riktigt det vi behövde. (Ärligt, jag förstår inte vad vår barndom har med sjukdomen att göra, vi efterlyste egentligen hjälp för vår intima relation och fick en KBT på 10 gånger.) Nu ska jag fortsätta att skura golv, min käre make upplyste mig igår om att vi får nattgäster onsdag och torsdag och jag jobbar mina två sista nätter innan semester, så allt måste vara klart innan kl 20.30 ikväll. Karlar....
over and out
A
