Berätta?
Satt och funderade lite på det här om att berätta att man är HIV positiv. Jag har aldrig haft några problem med det, förutom min familj som fick veta samma vecka som jag, ringde jag och berättade för min chef och för den personen jag arbetade med just då. Fick enbart positiva reaktioner, så nästa steg var att komma in på ett personal möte och berätta för övriga gruppen. Att jag kände att det var viktigt att berätta var mest för att jag var sjukskriven utan att vara sjuk.... Alltså, jag låg ju inte nedbäddad:). Och, jag vet hur snabbt det blir snack "men HON är ju inte sjuk, henne såg jag på ICA igår osv osv. Så, jag tog det på ett möte så hade jag allt gjort på en gång.
En enda reaktion fick jag. Började med att säga att:"-jag är sjuk, jag är HIV-positiv." M; - "Men herregud!!!!" Jag -"M, du behöver ju inte oroa dig, vi jobbar ju inte samtidigt" M ser helt frågande ut 1 sekund, -"Nej, men alltså, jag trodde du skulle säga att du hade cancer och sen var det bara HIV???" Då kom tårarna kan jag lova! Så himla skönt att höra!
Sen tror jag att det har lite med att göra var i livet man är och vilken människa man är. Jag berättar inte för alla så klart, finns ingen mening med det. Lika lite som att man skulle berätta för alla man träffar att man lider av fotsvamp. Men, jag tror det har lite med att göra att jag har mina vänner, dom som inte vill vara mina vänner efter att jag berättat är ingen förlust att förlora. Jag håller inte på att bygga upp en vänskapskrets. Och sen är jag ärlig och rak som person.
Japp, ett virrigt inlägg:) Nu en kopp kaffe o sen en rask promenad innan arbetet kallar igen!
Kram
En enda reaktion fick jag. Började med att säga att:"-jag är sjuk, jag är HIV-positiv." M; - "Men herregud!!!!" Jag -"M, du behöver ju inte oroa dig, vi jobbar ju inte samtidigt" M ser helt frågande ut 1 sekund, -"Nej, men alltså, jag trodde du skulle säga att du hade cancer och sen var det bara HIV???" Då kom tårarna kan jag lova! Så himla skönt att höra!
Sen tror jag att det har lite med att göra var i livet man är och vilken människa man är. Jag berättar inte för alla så klart, finns ingen mening med det. Lika lite som att man skulle berätta för alla man träffar att man lider av fotsvamp. Men, jag tror det har lite med att göra att jag har mina vänner, dom som inte vill vara mina vänner efter att jag berättat är ingen förlust att förlora. Jag håller inte på att bygga upp en vänskapskrets. Och sen är jag ärlig och rak som person.
Japp, ett virrigt inlägg:) Nu en kopp kaffe o sen en rask promenad innan arbetet kallar igen!
Kram
Kommentarer
Trackback
