hpositiv

Blev inspirerad av Felicia att blogga om mitt liv som HIV positiv! Är en helt vanlig, hetro svensk tjej 30+++ som är HIV positiv. Blev så glad när jag hittade Felicias blogg och tänkte att vi kanske skulle vara fler i olika åldrar som bloggar och stöttar varandra... HIV är ju ingen sjukdom som "bara" drabbar narkomaner, utländska människor och homosexuella män. Det står inte stämplat i pannan vem som bär viruset eller ej. Själv blev jag smittad när jag var runt 29, av en man som var en helt vanlig svensk kille som jag hade sällskap med 1 år. Vad jag inte visste var att hans tidigare sambo varit sprut narkoman, kanske hade jag varit lite försiktigare då?! Men, det var inget han berättade för mig om henne och det stod ju som sagt var inte stämplat i pannan. I början hatade jag honom verkligen, skulle kunnat döda honom för att ha gett mig sjukdomen. Jag har levt igenom alla de faserna och tänker inte så mycket på det längre. Visst, ibland kan jag känna ilskan komma smygande, men, livet är för kort för att älta, han får sitt straff så småningom. Vad jag vill säga är: VAR RÄDDA OM ER! Det är en sjukdom som inte syns, visst kan man äta bromsmediciner, visst kan man leva ett helt liv med sjukdomen, MEN, ni ska leva hela livet med den!

Svar till Sophie igen

Ooops, sorry! Hur kunde jag läsa så fel, haha. Det är stor skillnad på vetat och velat...